Jag orkar inte ha det såhär igen. Gråta mig till sömns, vakna mitt i natten och gråta, gråta när jag vaknar, gråta när jag är ute med hunden, gråta så fort jag tänker på någonting eller ser/hör något som jag vill berätta för honom. Jag hatar det och jag vill va med honom. Jävla pissefitteliv!!! Varför får jag aldrig vara lycklig???

Ja nu har jag pratat iallafall. För det var ju mest jag som pratade kändes det som. Han har bara bestämt sig på en dag att jag inte var värd besväret trots allt och sedan slagit dövörat till. Ingenting är värt att kämpa för. Och det känns ju så fint att höra saker som att "det inte är rättvist mot dig, Anna" . Var kom detta plötsliga inslag av omsorg för mina känslor ifrån? Jag bestämmer väl själv vad som är eller inte är rättvist mot mig.

Över två jävla år har jag slösat mitt hjärta och min tid åt denna individ. Jag har aldrig gett upp hoppet, trots jag blivit sårad på alla sätt möjliga. När han sedan tillslut var min och jag trodde det var på riktigt visar det sig att det bara va hittepå. Jag är så satans blåögd och naiv så att om mitt liv hade varit en film eller tv-serie hade folk skrattat åt min dumhet. Så känns det.

Det värsta av allt är att hela mitt hjärta är fyllt av honom och jag kommer sakna honom så mycket att bara tanken på det gör mig helt orkeslös. Redan har det hänt saker där jag tänker att det måste jag berätta för Staffan, och sen kommer jag på mig själv med att jag inte kan... Detta kommer bli jävligt.

Ja så här länge fick min lycka vara. Jag har blivit dumpad per sms och han vägrar prata med mig. Jag fattar inte vad som pågår mer än att jag är helt jävla krossad.

Är ingenting värt något nu mer? 

Åhhhhh

Jag skrev precis ett långt inlägg och nu försvann det. Röv. Jag är redan på jobbigt humör idag, villrådig, lättretlig och ängslig och nu blev jag lite arg också.

Har iallafall just kommit hem från jobb och snabbvisit hos föräldrarna där jag hämtade lily. Pluttan har ju börjat på dagis igår, men lördagar är där nog stängt och i vilket fall så är mamma hemma då och passar gladeligen lily-plutt. :D

Jag fick seperationsångest och lite ont i hjärtat när dagisfröken ledde iväg valpen. Men det hade gått bra under dagen och lily verkade nöjd, så det va ju bra.

Har jag sagt att valp och jag blev helt uppeldade på agility när vi testade det på valpskolan i tisdags? Va skitkul och plutt var jätteduktig. Vi testade igen på limhamnsfältet i torsdags och hon var väldans bra och man märker att hon tycker det är skitkul. Vi testade spår också idag för första gången. Hon va lite trögfattad, men det gick ganska hyffsat.

Nu ska jag ta mig i kragen, bli glad och ev gå och snyta mig med.

Fan, en hel månad har gått förbi och jag har helt glömt bort att skriva. Så: nej, jag har inte slutat, jag har förmodligen bara haft annat för mig :)

Mars är det och det knepigaste vädret någonsin. Igår morse var det strålande solsken och vårväder, och på kvällen hagel, snö och blåst. Märkligt värre!

Lily har börjat på valpskola. Eller börjat och börjat, det är bara två gånger kvar nu. Hon är busig som få, men ganska duktig oxå ibland. Hon har iallafall energi för fem och är gladare än de flesta andra valparna. Igår fick vi prova på agility och både lily och jag tyckte det va vansinnigt kul! Hon va så duktig min lilla prutta. Det enda som va lite läskigt var att springa genom säcken, så lilla mamma fick sitta på andra änden och lyfta lite försiktigt så hon såg mig.

Min lille make blir jag bara mer och mer kär i för varje dag som går. Han är finaste i världen. Men det är bara att inse att vi aldrig kommer kunna sova ihop som normala människor. Först hade han sömnproblem, som bara blev värre av att jag låg brevid och somnade som en gris bara huvudet nådde kudden, efter massa teorier om uttröttande träning, bedtime-te, inte äta innan man ska sova osv blev sömtabletter utskrivna och darlingen kunde sova. Det som då hände var att jag tappade min förmåga för nattning eftersom han rörde sig för mycket och störde mig i min sömn. Haha, knäppisar är vad vi är.

Nu ska jag gå och underhålla den lilla. Hon är uttråkad här...