Hittade idag hemsidan till en ursöt leksaksbutik som låg mittemot vårt hotell i stockholm. Sådär på småtimmarna efter ett antal flaskor vin på tåget samt hotellrummet och sedan fortsättning i hotellbaren fick jag det till att butiken hette Jose+Ines. Kolla själva och se om det iallfall inte är liiiiite befogat och att det kanske inte eeeeenbart berodde på alkoholkonsumtionen.

Fan jag är förbannad. Min make är trasig och deppig efter att ett tonårsgäng med invandrarpojkar tyckte det var en bra idé att ge sig på förbipasserande på stan. Idiotjävlar. Fattar de så mycket de pajar för folk. Jag blir så jävla arg på snorungarna när jag hör hur nere han låter!!! Gör ont i mitt hjärta.

Efter en finfin helg i hufvudstaden finner jag mig själv i ett slitet, rastlöst och allmänt besvärligt stadie. Åkte direkt från tåget hem till mitt hjärta och spenderade största delen av måndagen med honom, men nu när jag är hemma i min lilla lägenhet har rastlösheten sakta satt sina klor i mig. Efter flera dagars intensivt umgänge med underbara människor måsta jag nu enbart umgås med mig själv, (och lilla voffis också iofs men hon löper och är för närvarande skitjobbig, pipig och klängig) och det är inte alls lika festligt.

Ska snart ta mig i kragen och städa hela mitt hem och sedan ge mig ut för att skaffa lite inspiration.

Eva och jag har fotosession i kylan utanför beyond retro.  "två vilsna skåningar i storstaden". 

Bilbesiktning idag. Gick väl rätt okej. En bromsgrej som rostat och behövs bytas bara. Var en sväng inom lilla trädgården idag också. Det var länge sedan. Där är fint. Och den fullkomligt flödar av äpplen. Så är det någon som vill ha sig en säck eller två så är det bara att hojta till.

Nu ska jag berätta om något som händer mig allt som oftast. Jag har nu lyckats samla på mig tre par skor som måste in till skomakaren för diverse reparationer. Detta har behövts göras ungefär sedan förra vintern, men lilla anna är lite seg med sådana saker och kommer aldrig till skott. (Likadant med att exempelvis sy i knappar eller fixa småsaker.) Iallafall. Jag bor kanske tio meter ifrån en skomakare som har funnits där i många år så det är inte direkt ansträngande att gå dit och det tar ju inte många minuter att fixa det. I förra veckan kom jag så långt att jag iallafall packade ner skorna i en kasse och traskade iväg, enbart för att upptäcka att det satt en "stängt tills vidare" skylt på dörren. Irrierande, nu när jag äntligen kommit till skott. Har kollat varje dag sedan dess och han har fortfarande inte öppnat upp igen. Just my luck. Gubben har säkert trillat av pinnen eller nått och säkert ska de stänga butiken. Nu när jag äntligen tagit tag i detta. Nu måste jag leta upp en ny skomakare och det blir ju mycket jobbigare. Nu måste jag säkert gå jättelångt. Suck. Att jag aldrig lär mig att ta itu med saker när jag upptäcker att något måste göras. Det blir alltid så att jag väntar till tillfället inte finns där längre. Dumma mig! 

Ten days of silence.

Jag håller på att lära mig att inte stressa. Var hos läkaren i veckan. Naturligtvis hittade den lockige blonde pojken inget fel på mig. Skickade mig till hudläkaren som lite stressat bara skrev ut två acne-mediciner och bollade sedan tillbaks mig till läkare nummer ett som fortfarande inte hade en aning utan skickade mig på provtagning och uttömning av samtliga kroppsvätskor. Still no answer.

Acne medicinen är lite läskig. Först ska man badda på nån lösning och sedan vänta tills det sjunkit in, då ska man smörja i en kräm som brinner i huden som värsta kemiska peelingen. Hudutslagen börjar minska dock, efter endast 3 dagar av behandling. Inte vet jag om det beror på kemikalierna eller om zinktabletterna och nattljusoljan börjat kicka in. Jag skiter i vilket bara de försvinner. Vad jag ville veta dock är varför vid nästan 30-års ålder man plötsligt drabbas av acne, när man aldrig haft direkta problem med det tidigare. Inte ens i tonåren. Alla frågor hudläkaren ställde (har du ändrat din kost? har du bytt hudprodukter? Har du bytt p-piller? blaha blaha) hade jag nekande svar på, så hans respons på det hela var typ "det blir så ibland iallafall". Det enda som låter logiskt är stress, och det förslaget kom inte ens från läkaren.

Skolan är fantastiskt kul iallfall och förra veckan hade vi färglära. Nästa vecka är det skissteknik och ackustik och veckan efter det ska vi färgsätta, tapetsera och lägga golv i en lägenhet skala 1:50. Jag har ena rummet nästan klart i huvudet och har redan fixat fram tapetprov till fonden. Det är Katjas begåvade make som gjort den och jag tycker den är fantastisk. (Kanske för att jag har dille på ansikten och har en liten keramikpublik i mitt fönster som håller koll på mig...) Nu ska jag bara få fram visionen av de andra två rummen samt köket i mitt fullproppade lilla huvud. Men det ska nog gå bra.

Mor fyllde 60 i fredags så igår var det kalas i brönnestad. Gottiga snittar och mingel, varmrökt lax och romsås, tårta, tonvis med gottis och så en vansinnig massa bus med skitungarna. Myskväll.

Nu börjar stickandet och svidandet i mitt ansikte att avta så smått. Ska nog ut på tur med räven. Väntar och längtar efter mannen som är ute och klättrar idag. Hoppas han inte ramlar ner. Då skulle jag bli ledsen :(

Torsdag är ärtsoppedag. Naaaaajs. Ärtorna ligger i blöt och gonar sig och jag bygger upp ett sug efter ärtsoppa. Mmmmmmmmmmm!

Varför är det alltid så. Att när jag inte har råd hittar jag det jag letat mig galen efter? Jag sprang rakt på en klarröd knälång regnjacka med luva. Så jag var tvungen att köpa den för annars hade nog tillfället ALDRIG kommit tillbaks. Så nu är jag ÄNNU fattigare.

För övrigt har jag knallrött läppstift och är skitsnygg. Klart slut

Jag klippte visst mig.