Min farmor och farfar bodde i ett litet gult hus mitt inne i skogen. Farfar byggde det helt själv med sina egna händer när pappa var liten. Innan dess hade de ingen el i sitt hus. Jag har inte varit där sedan farmor dog. Farfar försvann långt före. 

Farmor och farfars lilla gula hus hade en tillhörande liten gård, så där var alltid en väldans massa katter som strök runt. De var väl deras allihop förmodar jag, men någonstans tappades väl räkningen när flick-katterna drog ut på strövtåg och kom hem och lämnade av en hög med källingar. 

Farfar kallade alltid alla katterna för Måns. Han tyckte det var enklast så. Bara att gå ut på trappan och ropa "Måns" när det var matdax så kom alla katterna springandes.

Förutom alla Månsar så var där en liten katt som stack ut. Gullberg. Den enda röda katten. (Till att börja med iallafall, sen spred han sin säd över trakten och plötsligt var där många röd-spräckliga små tussar.)  Gullberg var lite utvald och fick oftast komma in i köket när det var matdax.

Vet inte varför jag kom att tänka på detta nu, men katter och mina farföräldrar hör ihop. Likaså farfar på bänken utanför det gula huset och tjocka farmor hängandes ut genom det lilla fönstret i trappan, båda vinkandes när vi skulle åka hem och bilen kört ner för stigen från huset och ut på den lilla grusvägen.

Nu är jag sorgsen igen. Gillar det inte alls. Sorgsen och lite rädd. Det är inte bra att vara sjuk och ligga å umgås med sig själv en hel dag. Då hinner jag tänka så mycket tunga och dåliga tankar som jag jobbar så hårt för att hålla ute. Blir lite avundsjuk på människor som bara lever och är nöjda. Som aldrig crashar. Jag lever med känslorna och det är inte lätt.

Jag ska få en hängmatta av exet-kexet att ha i min koloni. En sån här fast blå. Där kan jag sen ligga och njuta av sommaren. Jag älskar hängmattor!!! Hade velat bo i en.

Jag hade mycket hellre hackat ogräs i min trädgård än att hasa runt här som ozzy osbourne på min lediga dag. Orättvist!

Jag är så jävla uttråkad!!! Har samlat en del krafter nu så snart bär det av hemmåt. Jääää. Ska försöka att inte svimma på motorvägen. :) Jag vill äta mcdonalds fiskburgare och choklad, men tror inte det är så lyckat för min lilla mage (som btw går innåt just nu) men jag viiiiiiill!!!!!

Jag är fast! På landet. Mådde skumt igår när jag jobbade och när jag sedan kom hem till mor å far för att hämta lilla puh som varit på dagis så utvecklade sig detta plötsligt till maginfluensa. Hela kvällen och halva natten höll det på sen var jag helt tom. Nu är jag svag som ett grässtrå, yr och håller på att svimma så fort jag gör någon som hellst minsta ansträngning. Så jag kan inte köra hem. :(  Håller i små doser på att fylla på mitt energiförråd med toast, läsk och te.

Tyck synd om mig!!!!!!!!!

Ikväll har jag varit på ILVA och köpt säng/soffa till min lilla stuga. (Tack Eva och Marie för tipset.) Sista exemplaret av utgående modell så mindre än halva priset fick jag betala. Göttans. Jag hade sån tur var lånade muskler i form av exet-kexet med mig så jag kunde pussla in den rackaren i bilen. Såhär ser den ut (nästan. hittade ingen bild eftersom den utgått). Min modell är lite rakare i överkant på "ryggstödet" men annars exakt.

Är den inte romantisk??? Ich bin nöjd!

Nu ska jag äta biksemad. Med quorn. Fundera på den du. Det fick jag.

Min voff Lily även kallad Lily-d, Lily-Poo*, Lily-Bajs*, Lilla-Puh, Puh, Pruttan*, Voffis, Valp och Hongaröven viftar inte bara på svansen när hon blir glad. Hon viftar på hela bakkroppen. Och så trippar hon. Jag brukar härma henne när jag blir glad. Hon e bäng. Min mamma kallar henne Bengt. Eller Bengan.

*alla dessa avförings-namn grundas i hennes förkärlek att äta sina egna exkrementer som liten bebbe. Mmmmm gottigt!!!