Fredag kväll och jag å Lily är i Brönnestad. Hon sover och jag smygsuper. Det finns tre saker jag kan göra här ikväll: Äta, kolla på nån miniserie med mamma eller spela Sagas Pippispel på datorn. Jag kan inte riktigt bestämma mig. Allt är så galet lockande!!! Det kommer sluta med att jag äter. Det gjorde jag igår. Tur jag inte bor här. Jag skulle rullat fram. Nu förstår jag varför alla lantisar är feta...

Jag har fått skitsnygga pjux av mamma!!! Seriöst. Vi bytte rakt av. Hon fick mina gamla högklackade, spetsiga stövlar a´la 2004 års häxmodell och jag fick ett par urcoola vinterdojjor a´la 1986 typ. Fast i nytillverkning. Svarta vadderade med kardborr och reflexer på sidorna. Fatta: reflexer. Så jävla praktiskt!!! Mitt minne säger mig att de kallades snowjoggings. Jag ägde sådana när jag gick på lågstadiet. Turkosa om jag inte minns fel.

De är så jävla tuffa. Och varma. Jag ska ha dem på mig alltid! ALLTID!!! Ska börja med att sova med dem på inatt!

Nä nu är det dags. Anna har bestämt sig för att övervinna sitt otroliga hat för dejtande. Jag vet inte riktigt varför jag tycker det är det mest idiotiska man kan tänka sig. Sitta där och va trevlig mot nån man inte känner (som man som mest hånglat upp i nått onyktert tillstånd) och kanske känna efter en kvart att man allra hellst velat såga av sig benet och kasta iväg det för att få en anledning att dra. Nä jag måste alltid va så snäll och stanna kvar och kan aldrig säga att: Nej du. Tyvärr vill jag gå hem nu för du är tråkigare än en stekpanna.

Nä dejtande är en otrevlig situation som jag gärna undviker in i det sista.

Men jag har ju dejtat vid tillfällen. Och det är ju faktiskt inte många av gångerna som blivit katastrof. Några gånger har det ju faktiskt gått riktigt bra. Och några gånger har det ju lett till att man får göra det. DET. Och jag gillar ju att göra DET. Hehe

Men helt ärligt. Jag kan inte bara dissa alla tillfällen. Jag måste ha lite kul nu! Så jag får väl ge det en ärlig chans...