Tänkte såhär i förväg informera om vad jag kommer att syssla med i helgen, sen får vi se vad som stämde in:

Fredag:

Efter lite inhandlande av diverse extra matvaror för en vego som lilla A ska övernattningsväskan och alkoholförrådet packas in i bilen och köras upp till vejbystrand och lilla gula stugan där jag möts av ett gäng glada vänner. Här ska det sedan drickas öl, lagas en underbar midsommarmåltid, snapsas och pratas strunt tills vi alla är antingen fulla eller glada eller både och. Någonstans här kommer även quiz och klurighetstävlingarna in.

Sen ska det kläs midsommarstång, dansas lite till bla "små fåren" låten (Åh ullullull åh ullullull åh ullullullullull...) och sedan spelas den årliga brännbollsturneringen. (Där linda håller koll på poängen. Tack linda. Övriga deltagare brukar inte kunna räkna här.)

Efter detta brukar det bli blandad kompott av kubb, irländs julafton, strutfotboll och andra skojiga lekar.

I år är höjdpunkten även att vi ska bajsa i ett partytält. På en mulltoa. I skogen. Detta ska bli ett festligt tillskott.

Sen infaller en period av fri lek tills sömn infaller.

Lördag:

En efter en vaknar vi och mår som vi förtjänar. I år har vi tyvärr inte möjligheten att förstöra Dennies dotters oskyldiga sinne med en massa olämpligt prat om diverse klockspel. Frukost intas och sedan blir det en dag av slapperier, lättja och förhoppningsvis sol.

På kvällen bär det av till hamnen och middag "hos jonas". Här kan det sedan gå på två håll:

1. Alla är trötta, hälften åker hem och hälften går tillbaks till stugan och sover.

2. Alla är trötta, hälften åker hem och hälften går tillbaks till stugan och börjar dricka drinkar tills partystämningen åter är på topp och massa dumheter och skojerier påbörjas.

Söndag:

Dödens dag. Städning, bakfylla och hemfärd.

Sista året. Jävligt sorgligt.

Jag har blivit antagen till Älmhult!! Fan va jag är bra!!!

Jag saknar min våffla så jag kan dö. Redan! Hon ska fira midsommar på landet hos min mor och far och jag får inte se henne heller fören på söndag. Åhhhhh saknar!!! Nuttan!

Det är säkert dumt. Den dumma känslan. Har bara inte kunnat synka med lego sedan i söndags. Och nu åker han till stuga i småland och jag till stuga i vejby. Kanske på söndag får jag se hans vackra uppsyn. Jag måste ha is i blodet och inte stirra upp mig.

Dessutom har mitt imunförsvar legat i botten hela veckan och då blir jag knäpp oavsett. Har nyst och varit hängig, fått massa finnar och blåsa på läppen. Charmigt. Kanske tur jag inte träffat honom. Han hade nog blivit avskräckt. Så min oroliga känsla behöver faktiskt inte ens haft med lego att göra.

Ser nu fram emot härlig midsommarhelg med bästa vännerna.

Har en liten orolig känsla idag. Vet inte varför och det känns som den innefattar lego. Dumt.

Idag har jag haft en väldigt innehållsrik dag. Efter mycket klydderi och meck igår fixade jag till slut hundvakt åt lily. Fick pussla och fixa och dona, men med tillräcklig vilja går faktiskt allt.

Så äntligen var jag klar för avresa till Älmhult och intervju på skolan. Men eftersom anna är som anna är (ett stort förvirrat yrväder med en korg full av otur) så lyckades hon, trots anländandet till stationen i god tid, få tåget att köra utan henne... (Är ju inte första gången får jag tillägga)

Jag blev så knäckt så jag nästan började gråta där mitt på perrongen på malmö centralstation. Men sen tog jag mig i kragen och vägrade att ge upp. Gjorde mitt bästa att få tag på kontaktpersonen på skolan, men eftersom hon satt i intervjuer hela dagen så hade hon naturligtvis telefonen avstäng. Så jag hoppade på cyklen, susade tillbaks till värnhem, slängde mig i bilen medan jag ringde upp pappan för vägbeskrivning till Älmhult. Sen bar det av. Två timmars bilfärd utan radio.

Kändes efter denna morgon och gårdagens pusslande som om någon högre makt inte ville att jag skulle komma till Älmhult. Att det inte var meningen. Men jag vägrade!

Jag kom iallfall i god tid och hittade in till samlingssalen. Eftersom ingenting överhuvudtaget gick min väg idag så var det ju bara självklart att fick vänta i två timmar och blev den sista inkallade till det första av de två samtalen.

Här är dagens vändpunkt: Intervjun gick jättebra (enligt mig iallfall) och allt kändes väldigt rätt och riktigt. Jag fick intrycket av att de verkligen gillade mig och jämför jag mig med flera av de andra tjejerna där så anser jag mig ha en god chans. 260 sökande hade där varit. Vi var 60 som, utifrån våra personliga brev, blev kallade till intervju. Nu ska 30 stycken väljas ut. Så nu är det bara att vänta in resultatet som ska anlända i inboxen om ungefär en vecka. Spännande...

Efter en kvick veggoburgare på det lokala gatuköket körde jag de två timmarnas bilfärd tillbaks till malmö. När jag kom hem till gatan var jag så trött att ögonen var helt suddiga. Kastade i mig ett stort glas cola, gnuggade mig i ögonen och packade övernattningsbag för ett sista krafttag; biltur ut till landet och voffisen.

Nu är jag här, dödligt trött och aningen sockerhög. Somnar nog tidigt ikväll...

Denna veckan har varit ego-boost för mig. I torsdags frågade cykelreperatörmannen mig om jag skulle ta studenten och idag fick jag visa legitimation när jag köpte cigaretter. (Sen fnissade mannen i kassan och klämde ur sig ett spontant oj.) Anna, 18 going on 29. :)

I feel pretty, Oh, so pretty,
I feel pretty and witty and bright!
And I pity

Any girl who isn't me tonight...