ÅÅÅhhhh jag ska på hemlig date med lego imorgonkväll. Fick sms att jag blir hämtad kvart i åtta och att jag inte ska äta innan. Fick inte veta nått mer. Jag är sjuuuuuukt nyfiken!!! :)

Nu ska jag hoppa lite rundor. :)

Usch. Just nu hatar jag pirrimagenkänslan. Tyvärr är det så att min förra relation fuckat upp mig en smula. Känns som om detta är för bra för att vara sant och frågan som snurrar i mitt huvud är när ska denna underbara människa komma på att jag inte är något speciellt speciellt. Och när han kommer på det kommer han tröttna. Och säga oj jag ångrade mig. Bajbaj. För så är jag van vid att det går till. Så nu måste jag verkligen ta till alla medel för att övertyga mig själv om att jag ju är vansinnigt bra precis som jag är. Och varför skulle han inte vilja ha mig? Jag är fan ett kap! Så jag kan bara slappna av. Tänk inte så mycket anna!

Jag blir arg för att jag tillåtit mig att bli så osäker om mitt eget värde och att jag känner att jag inte duger till. Att jag inte är tillräcklig...

Så samtidigt som känslan är underbar så är jag livrädd. Skulle kunna tänka mig att det är som att hoppa ut ur ett flygplan och sen inte vara säker på om fallskärmen överhuvudtaget sitter på ryggen.

Jag har nästan blåst bort idag. Virvelvindarna bosatte sig i tings trädgård och mitt hår ställde sig rakt upp i luften så fort jag gick utanför butiksdörren. Dessutom stod jag där ute och packade upp mögliga balinesiska bambustörar. Störigt.

Har inte varit så mycket folk i butiken idag förutom en busig liten pojke med ögon som lyste av "full-i-fan" och refererade till sig själv som förgrömmade unge. Och så mina fd svärföräldrar. Kändes lite märkligt...