Idag har jag haft en väldigt innehållsrik dag. Efter mycket klydderi och meck igår fixade jag till slut hundvakt åt lily. Fick pussla och fixa och dona, men med tillräcklig vilja går faktiskt allt.

Så äntligen var jag klar för avresa till Älmhult och intervju på skolan. Men eftersom anna är som anna är (ett stort förvirrat yrväder med en korg full av otur) så lyckades hon, trots anländandet till stationen i god tid, få tåget att köra utan henne... (Är ju inte första gången får jag tillägga)

Jag blev så knäckt så jag nästan började gråta där mitt på perrongen på malmö centralstation. Men sen tog jag mig i kragen och vägrade att ge upp. Gjorde mitt bästa att få tag på kontaktpersonen på skolan, men eftersom hon satt i intervjuer hela dagen så hade hon naturligtvis telefonen avstäng. Så jag hoppade på cyklen, susade tillbaks till värnhem, slängde mig i bilen medan jag ringde upp pappan för vägbeskrivning till Älmhult. Sen bar det av. Två timmars bilfärd utan radio.

Kändes efter denna morgon och gårdagens pusslande som om någon högre makt inte ville att jag skulle komma till Älmhult. Att det inte var meningen. Men jag vägrade!

Jag kom iallfall i god tid och hittade in till samlingssalen. Eftersom ingenting överhuvudtaget gick min väg idag så var det ju bara självklart att fick vänta i två timmar och blev den sista inkallade till det första av de två samtalen.

Här är dagens vändpunkt: Intervjun gick jättebra (enligt mig iallfall) och allt kändes väldigt rätt och riktigt. Jag fick intrycket av att de verkligen gillade mig och jämför jag mig med flera av de andra tjejerna där så anser jag mig ha en god chans. 260 sökande hade där varit. Vi var 60 som, utifrån våra personliga brev, blev kallade till intervju. Nu ska 30 stycken väljas ut. Så nu är det bara att vänta in resultatet som ska anlända i inboxen om ungefär en vecka. Spännande...

Efter en kvick veggoburgare på det lokala gatuköket körde jag de två timmarnas bilfärd tillbaks till malmö. När jag kom hem till gatan var jag så trött att ögonen var helt suddiga. Kastade i mig ett stort glas cola, gnuggade mig i ögonen och packade övernattningsbag för ett sista krafttag; biltur ut till landet och voffisen.

Nu är jag här, dödligt trött och aningen sockerhög. Somnar nog tidigt ikväll...