Jag ringde och frågade lego om han ville med och hänga i min koloni i eftermiddag. Han svarade "tack men nej tack" för han hade massa saker han var tvungen att göra. Då tänkte jag direkt: Jahanähä då vill han inte. Detta är ett artigt sätt att säga att han tröttnat. Men sen sa han "vi får göra det en annan dag". Och då blev jag lite lugn igen. Men så håller jag på hela tiden. Så fort jag inte träffar honom tror jag att nu har jag sumpat det. Jag är dingboll.

Jag har varit i favvoleksaksaffären idag tittat drömmande på kittyvågen och köpt lite leksaker till mig själv. Solglasögon a´la space-80tal, hjärtformade rosa korgar och en penna som boxas som dessutom lyser när man skriver. Oj vad jag ska skriva upp saker nu.

Bild på snyggebrillorna kommer givetvis :) (Jag köpte två par för jag blev så lycklig. Ett par gula och ett par röda. I´m gonna be the hotest girl on the beach!!)

Jag har tackat nej till Leksand. Känns sorgligt. Jag fyllde i JA-lappen och skrev adressen på kuvertet, men när jag skulle klistra igen det var det något som inte ville. Känndes ännu mer jobbigt att klistra igen kuvertet än att skriva ett tyvärr - tack men nej tack - mail till skolan.

Jag är kanske väldigt dum som säger nej. Jag är förmodligen väldigt feg. Och det är sorgligt. Hoppas bara inte jag gjort ett misstag. Skolan finns ju alltid kvar nästa år. Jag hoppas bara det finns en mening med mig. Nu ska jag gå och deppa lite och sen ta mig i kragen och bestämma mig för att jag vet vad jag sysslar med.

Jag ska iallfall till Älmhult på måndag på intervju för andra skolan så det kanske är meningen där istället...