Jag var hos legoboy igårkväll också. Han är nog den bästa människan jag någonsin träffat både inuti och utanpå. Han har så stort hjärta och så mycket empati och vänlighet att jag nästan blir förvånad. Han verkar inte ha ett ont ben i hela sin kropp. Och så är han så foxy ;)

Han har en annan bra egenskap som jag gillar väldigt mycket hos människor. Jag kallar det för show-and-tell. Människor som berättar och visar väldigt mycket om saker de tycker om, är stolta över eller har gjort. Man får en sådan bra bild av hur människor är då. Och han är bra. Självsäker och ödmjuk. <3

Lördag 5e juli, födelsedagskalas i Annas koloni! Kom kom kära vänner. Och köp mig en hellokitty våg ;)

Är jag besatt? Nä vaddå? Jag?

Efter en gårdag av duktighet belönade jag mig med en middag i god väns lag (Eva) på Debasers uteservering ätandes quesadillas, drickandes ljus öl och småpratandes om allt som är viktigt just nu.

Den fiffiga djn hade slängt ihop ett litet musikquiss, eller introtävling, för diverse intresserade mat och ölgäster. Enda problemet var bara att eva och jag (speciellt jag) inte är så väldans insatta i möllanmusikkulturen och kunde därför endast svara på en av de tio låtarna vi fick uppspelade för oss. Sjukt. Så därför gissade vi på meat loaf på alla punkterna. Utom på en där vi passade. 

Vi vann inte...