Har jag tråkigt idag eller? Tredje inlägget på en och samma dag. Rekord!

Mina vänner:

Namn: Lily "Pinky" Andersson

Favoritfärg: Rosa (Pink)

Favoritmusikgrupp: The Pinks

Kvinna jag beundrar: Pink

Favoritsysselsättning: Pinka inomhus

Bild:

Flickorna hade blivit lite förälskade i Lily igår. Trots att Saga va livrädd för henne så va det nog väldigt spännande. När vi åkt iväg så hade de "lekt Lily" hela kvällen.

När jag var yngre kunde jag få riktigt hysteriska utbrott. I situationer där jag blev frustrerad, överstressad eller kände mig orättvist behandlad och gärna blev triggad av någon (oftast pappa, syrran eller pojkvänn...). Jag blev så arg så arg att jag darrade och tillslut inte kunde göra något annat än att vråla rakt ut och storgråt. Då va det bara att stänga in sig tills gråten lugnat sig. När jag blev äldre minskade detta mer och mer i och med att jag kunde lära mig att behärska mig lite mer och inte bry mig fullt så mycket.  Visst jag kan fortfarande ibland bli obegripligt arg på en sekund och bete mig jättedumt, men det snappar inte över längre.

Stressad är jag konstant. Jag tror min glöd är en jämn nivå av stress. Och jag har lärt mig leva med det ganska bra. Bara jag känner att jag har kontroll över situationer.

Det va länge sedan jag fick ett utbrott... fram till idag. Denna morgonen översteg min stressnivå med att vakna borta med en busig liten valp som fått regler av föräldrarna på var hon får vara och vad hon får göra. Jag ogillar verkligen att vakna borta. Iallafall när jag inte bara kan gå hem precis när jag vill. När jag känner mig orolig vill jag vara i min "borg". Det är där jag är trygg. Mina kära föräldrar kan dessutom ha en tendens att bygga på min stress ganska duktigt.

Det hände så mycket saker där på en sån kort stund, så mycket som gick fel att min stressnivå steg från normalt till 500% (egentligen var det inget som jag inte kunde ta hand om "mañana", men anna funkar inte så). För att bygga på detta grät Lily hjärtskärande så fort jag inte var i hennes synfält, hon kände ju av min uppbyggande oro och ilska och det minskade inte på stressen. Som avslut hällde jag en hel skål yoghurt över mig och halva köket, vilket fick min stressnivå att sprängas, då tappade jag det helt. Det är en vansinnigt hemsk känsla att inte ha kontroll över sig själv utan bara storgråta och känna att hela världen är emot en.

Nu är jag lugn och fin igen, men hela dagen är lite förstörd. Jag skäms för jag lät det gå så långt och för att jag kanske skrämt Lily. Jag ska bara krama henne och ge henne godis hela resten av dagen!!!

Jösses. Jag har just varit hos syrran och presenterat Lily för dem. Saga (4 år) skrek i högan sky av total rädsla och hoppade nästan två meter upp i luften bara Lily rörde på huvudet, och Mira (1,5 år) var så överlycklig att få klappa och träffa en hund så hon strålade som om det vore julafton! Mira klappade och skrattade och pratade (visserligen obegriplig thailändska, men ändå hehe) och skrek "Lily, Lily, Lily" överförtjust med gäll stämma. ("Anna" kan hon inte säga, men "Lily" lärde hon sig på två minuter.) Inte undra på att Lily såg chockad ut. Nu är vi hos Mamma och Pappa och ska stanna här ett par dagar. Betydligt lugnare än hos gaphalsarna i Anderslöv.

Varje gång man är ute med lily får man inte bara höra kommentarer som "Åhhhh, va sööööt!" eller "Beeeebis!" eller "Guuuuud va gullig" man får även frågan "Är det en valp?" och sen gärna lite spekulationer i vilken ras hon är. Hittills har jag fått förslagen:

*Rottweiler

*Dobermann

*Tax

Idag nu på morgonen träffade vi en tjej som va den första som överhuvudtaget visste vad en pinscher var och inte bara svarade "...ahhh...". Kul det här med folks gissningslekar.

Igår va Lily och jag på utflykt till Pyret och Dennie. På vägen dit åkte vi buss, och det va döläskigt!!! Men sen åkte vi hiss och det va fantastiskt spännande att se väggen röra sig. Och massor med folk uppe i lägenheten som ville kela och busa! Hon var väldigt duktig förutom en oförutsedd pink på mattan (naturligtvis på mattan). Sen gick vi hem. Det va första riktiga promenaden för Lily och jag försökte bära henne mellan varven för jag inbillade mig att hon blev trött, men då bara sprattlade hon och ville ner och gå själv. När vi kom hem var hon så trött att det lyste i ögonen. Hon gick och hämtade mig och tittade på mig med "matte, jag e sketatrött, kom å natta mig"-blicken. (Hon vill gärna ha sällskap till sängen och bli intuckad) Sen somnade hon som en sten.

Hahahaha. Hon har börjat skälla. Låter skitfånigt!! Det är nog Asta som visat hur det ska gå till ;)

Inatt lyckades jag äntligen skicka in min ansökan till högskoleverket. Så nu känns det som en liten sten av många lättat. Väldigt skönt! Jag blir bättre och bättre på att beta av "måsten"!

Så om allt går enligt planerna nu så kommer jag att läsa Utställningsdesign till våren. Och naturligtvis fortsätta jobba på Ting och Bonti. Känns bra i kroppen när jag tänker på det.

Lily är igång och stimmar här. Hon hade massa besökare igårkväll och tyckte det var fantastiskt trevligt. Dennie, Pyret och Hansing kom för att hälsa på den lilla saken och Hansing föll som en fura. Tror Lily har hittat ett fan för livet där.

Sen kom Staffan och Asta också förbi och busade som tusan. Jag har allt en förståndig vovve. När de busat en massa och Lily blev trött så gick hon på eget initiativ till sin säng för att nanna. Duktig bebis.

Jag fick hemodlad chili av Staffan igår. Nu måste jag fundera ut vad jag ska laga för mat idag så jag kan använda den... (Jag är ju ingen mästerkock. Har helt enkelt inget intresse, så det tar en stund att inspirera mig.)