Fuck me, jag har snart bloggat i ett år. Men när jag läser vad som skrevs för ett år sedan känns det mer som 10. Känns som om hela världen är ljusår därifrån och inte minst jag.

Läste lite, drömde mig tillbaks och mindes den underbara känslan av otålighet att vänta på sin bebis. Nu är hon här, tonåring och det bästa i mitt liv. Trots trotsålder och tillfälligtvis en extrem frustrationskälla. Jag hade aldrig bytt bort henne för allt smör i småland!

Förutom denna nostalgitripp så ska jag dagen till ära starta min inspirationsbok där jag ska klistra in utklippta bilder och användbar information, inspirerande och vacker arkitektur samt fantasikittlande inredningsartiklar. Kan knappt vänta!!!

Känner att jag inte fått struktur på mitt nya liv än. Måste lägga upp ett mentalt schema och kanske eventuellt stryka lite aktiviteter för att känna att jag hinner med. Kan ju inte hinna allt. Mycket åt min tid just nu går åt till logistik; hämtning och lämning av voffis, tågåkande till och från skola samt bilfärder till och från jobb. Jag är ju en människa som inte gör det så lätt för sig. Men jag känner att jag går mot ett mål och då får jag tyvärr prioritera...