Ten days of silence.

Jag håller på att lära mig att inte stressa. Var hos läkaren i veckan. Naturligtvis hittade den lockige blonde pojken inget fel på mig. Skickade mig till hudläkaren som lite stressat bara skrev ut två acne-mediciner och bollade sedan tillbaks mig till läkare nummer ett som fortfarande inte hade en aning utan skickade mig på provtagning och uttömning av samtliga kroppsvätskor. Still no answer.

Acne medicinen är lite läskig. Först ska man badda på nån lösning och sedan vänta tills det sjunkit in, då ska man smörja i en kräm som brinner i huden som värsta kemiska peelingen. Hudutslagen börjar minska dock, efter endast 3 dagar av behandling. Inte vet jag om det beror på kemikalierna eller om zinktabletterna och nattljusoljan börjat kicka in. Jag skiter i vilket bara de försvinner. Vad jag ville veta dock är varför vid nästan 30-års ålder man plötsligt drabbas av acne, när man aldrig haft direkta problem med det tidigare. Inte ens i tonåren. Alla frågor hudläkaren ställde (har du ändrat din kost? har du bytt hudprodukter? Har du bytt p-piller? blaha blaha) hade jag nekande svar på, så hans respons på det hela var typ "det blir så ibland iallafall". Det enda som låter logiskt är stress, och det förslaget kom inte ens från läkaren.

Skolan är fantastiskt kul iallfall och förra veckan hade vi färglära. Nästa vecka är det skissteknik och ackustik och veckan efter det ska vi färgsätta, tapetsera och lägga golv i en lägenhet skala 1:50. Jag har ena rummet nästan klart i huvudet och har redan fixat fram tapetprov till fonden. Det är Katjas begåvade make som gjort den och jag tycker den är fantastisk. (Kanske för att jag har dille på ansikten och har en liten keramikpublik i mitt fönster som håller koll på mig...) Nu ska jag bara få fram visionen av de andra två rummen samt köket i mitt fullproppade lilla huvud. Men det ska nog gå bra.

Mor fyllde 60 i fredags så igår var det kalas i brönnestad. Gottiga snittar och mingel, varmrökt lax och romsås, tårta, tonvis med gottis och så en vansinnig massa bus med skitungarna. Myskväll.

Nu börjar stickandet och svidandet i mitt ansikte att avta så smått. Ska nog ut på tur med räven. Väntar och längtar efter mannen som är ute och klättrar idag. Hoppas han inte ramlar ner. Då skulle jag bli ledsen :(