Jag mår så jävla bra när jag jobbar skitmycket eller har fullt upp med saker att göra. Inte som denna måndagen och tisdagen när jag bara varit hemma och såsat och inte kunnat ta mig för någonting. Jag blir som inbunden i en puppa. Vill verkligen göra saker och aktivera mig. Har verkligen saker att ta itu med. Men jag kan bara inte... Jag hatar det. För det resulterar i att jag tänker för mycket. Och det är inte bra alls! Tack gode gud för att jag ska jobba nu i eftermiddag och sen varje dag tom söndag. Då får jag lite ordning på mitt sinne.

Vad jag kommer fram till när jag funderar är ofta att jag är så jävla trött på allt och alla runt omkring mig och att samtidigt som tiden går i snigelfart så vräker den fram som en tsunami. Men det är inte omgivningen som är problemet. Jag är inte riktigt säker på att jag gillar människan som jag växt in i. Och jag är verkligen inte säker på vad jag håller på med här i världen. Undrar när jag kommer komma på det...

Btw. Min vovve är fab 5. Hehe. (Kennelnamn: Fabiola out of five) Längtar efter henne. Hon kommer ge mig struktur på mina piss-dagar.