Att skriva det första inlägget. Det är bannemej stort. Jag funderar på hur länge jag kommer tycka detta är kul och givande. Jaja det lär väl tiden utvisa...


Jag va i Nybro igår. För att hälsa på min lilla bebis. Jag väntar på henne med sån iver och spänning att det flyger fjärilar i magen och jag hellst av allt velat skruva fram klockan en sissådär tre veckor, så jag kan hålla henne i min famn och krama henne så hårt att hon förstår att jag älskar henne ovillkorligt! Men inte så hårt att hon kläms...

Färdvägen i mammans lilla blå pluttbil som brummar som en hel traktor va uträknad till tre timmar. Och med fikapaus och bensträckare (obligatoriskt i familjen Andersson) så va det bestämt att vi skulle lämna malmö vid åtta. Fast som vanligt va jag ju sen. Det förbannade fem-minuters-syndromet gav sig åter till känna. Och Staffan den lille sölkorven förbättrade heller inte senheten där han i sakta mak kom nerlunkande trött och stinkande som en hel spritfabrik med snuttefilt under armen, redo att nanna vidare i brumbrum bilen.
Men vi kom iväg till slut och nådde Nybro snäppet efter tolv som jag bokat in med Joanna på Hickson. Och valparna va helt bedårande! Tjocka och lekfulla och så söta att det gjorde ont i hjärtat. De klättrade, busade, bet i tår och strumpor, stimmade och somnade sedan nästan mitt i en rörelse av all utmattning. Valparnas mamma var oxå helt ljuvlig, trots sin lite slitna uppsyn. Det är inte lätt att va fembarns mor. Hon får nog ta in på spa efter vildingarnas placering i sina nya hem.
Det va iallafall ett jätte trevligt besök och Joanna var verkligen en härlig och inspirerande tjej. Hon gav så mycket tips och berättelser och det märktes lång väg att hon, sedan första röda pinscherhanen, var helsåld på rasen. Det känns verkligen betryggande att ha träffat hela vovvefamiljen och Joanna samt att alla va så underbara.
Sen va det hemfärd efter ett kvickt matstopp och jag var så trött att jag nästan va i koma. Ingen bra kriterie som bilförare med en tre timmars färdväg framför sig. Alla nya intryck och saker att minnas samt mötet med bebisarna tog väldigt på mina krafter. Fast hem kom vi iallafall (tack staffan för du e så söt och alltid följer med på mina upptåg. bästast.) och jag avslutade min dag med den perfekta hjemmelavede pina coladan hos Pyret, ivrigt berättande om valparna och dagens bravader. Stackars Pyret va jag babblade haha.
Nu vill jag bara ha hem min lilla svarting!!!

Jag är ju så fånig. Har rännt runt i varenda djuraffär i hela malmö och tittat på hundprylar. Hittills har jag inhandlat:
* En rosa filt. (Rosa är ju ett måste till en liten flickbebis eller hur? hehe)
* En Kompis-Knut (I rosa naturalmente)
* Ett svart läderkoppel och ett rött nylonkoppel (Tösabiten måste ju matcha sin mor)
* Kompoststaket (Så jag i förebyggande syfte kan rädda mina skor från sylvassa valptänder)
Och shoppingrundorna fortsätter. Jag måste fortfarande köpa säng och ett halsband som kan matcha hennes skönhet. :)
Åååhh denna ljuva lycka av shopping och den honungslena känslan jag får i mitt bröst!!!


Men nu ska jag runda av detta mitt första inlägg med att säga till er:
- Gå in och titta på min lilla söta och hennes syskon: http://hickson.bloggagratis.se
Njut!!!!

Puss och Godnatt