Min dator är kajko och jag blir arg.

Igår försökte jag kolla på fotboll. Pga trötthet och två jobbdagar i sträck nattade jag över ute på landet och skulle där göra pappan sällskap i sverige/grekland matchen. Jag såg tio minuter. Sen sov jag. Fast jag vaknade precis i lagom tid för att öppna ögonen och se Zlatan göra mål. Duktig pojke.

Så ingen lego vare sig igår eller idag. :( Idag är han på lantisbesök hos modern. Får jag inte se honom imorgon så får jag abstinens!!! Får lukta på hans tröja så länge ;)

Jag fick min dagliga legodos ändå. Var förbi och drack lite rosé (Åhhh ljuva rosé) och tittade på när han donade i lägenheten. Han är ju så wunderbar att titta på så det hade jag kunnat göra hela natten. Var tyvärr dock tvungen att gå hem för det är jobbdag imorgon. Missade bussen och fick traska hela vägen till värnhem. Blev misstagen för en hora på industrigatan. Festligt. Hur många horor brukar vara ute och patrullera med en hund? Kinky.

Nu sova. Ska upp om några futtiga timmar... 

Jag ringde och frågade lego om han ville med och hänga i min koloni i eftermiddag. Han svarade "tack men nej tack" för han hade massa saker han var tvungen att göra. Då tänkte jag direkt: Jahanähä då vill han inte. Detta är ett artigt sätt att säga att han tröttnat. Men sen sa han "vi får göra det en annan dag". Och då blev jag lite lugn igen. Men så håller jag på hela tiden. Så fort jag inte träffar honom tror jag att nu har jag sumpat det. Jag är dingboll.

Jag har varit i favvoleksaksaffären idag tittat drömmande på kittyvågen och köpt lite leksaker till mig själv. Solglasögon a´la space-80tal, hjärtformade rosa korgar och en penna som boxas som dessutom lyser när man skriver. Oj vad jag ska skriva upp saker nu.

Bild på snyggebrillorna kommer givetvis :) (Jag köpte två par för jag blev så lycklig. Ett par gula och ett par röda. I´m gonna be the hotest girl on the beach!!)

Jag har tackat nej till Leksand. Känns sorgligt. Jag fyllde i JA-lappen och skrev adressen på kuvertet, men när jag skulle klistra igen det var det något som inte ville. Känndes ännu mer jobbigt att klistra igen kuvertet än att skriva ett tyvärr - tack men nej tack - mail till skolan.

Jag är kanske väldigt dum som säger nej. Jag är förmodligen väldigt feg. Och det är sorgligt. Hoppas bara inte jag gjort ett misstag. Skolan finns ju alltid kvar nästa år. Jag hoppas bara det finns en mening med mig. Nu ska jag gå och deppa lite och sen ta mig i kragen och bestämma mig för att jag vet vad jag sysslar med.

Jag ska iallfall till Älmhult på måndag på intervju för andra skolan så det kanske är meningen där istället... 

Jag blev inte kidnappad av lego ;) Däremot har jag haft några fantastiskt trevliga dagar. Han tog mig till en liten mysig ladyochluffsen restaurang här i stan. Nästan lite för bra för lilla A som är rädd för dejt-dejter. Men han är ju så underbart fantastisk så det blev superbra. Och efter det har jag försökt se så mycket av honom som jag någonsin kunnat :) Glaaaaaaa´.

Har förutom lego i dagarna även hunnit med lite parkhäng med favvokompisgabriel som jag tyvärr ser aldeles för lite av, studsande med di små ungajevlarna på jättestudsmattan i mammas trädgård och så en kusins 25-årsfest på landet. Och jobba däremellan naturligtvis.  

Ikväll får jag inte se honom dock. Har iofs redan fått min dos, men det räcker inte. Ja vill ha meeeeeeeeer.  

Nu ska jag på picknick med babbs, anna och så voffisarna. Hejsålong 

ÅÅÅhhhh jag ska på hemlig date med lego imorgonkväll. Fick sms att jag blir hämtad kvart i åtta och att jag inte ska äta innan. Fick inte veta nått mer. Jag är sjuuuuuukt nyfiken!!! :)

Nu ska jag hoppa lite rundor. :)

Usch. Just nu hatar jag pirrimagenkänslan. Tyvärr är det så att min förra relation fuckat upp mig en smula. Känns som om detta är för bra för att vara sant och frågan som snurrar i mitt huvud är när ska denna underbara människa komma på att jag inte är något speciellt speciellt. Och när han kommer på det kommer han tröttna. Och säga oj jag ångrade mig. Bajbaj. För så är jag van vid att det går till. Så nu måste jag verkligen ta till alla medel för att övertyga mig själv om att jag ju är vansinnigt bra precis som jag är. Och varför skulle han inte vilja ha mig? Jag är fan ett kap! Så jag kan bara slappna av. Tänk inte så mycket anna!

Jag blir arg för att jag tillåtit mig att bli så osäker om mitt eget värde och att jag känner att jag inte duger till. Att jag inte är tillräcklig...

Så samtidigt som känslan är underbar så är jag livrädd. Skulle kunna tänka mig att det är som att hoppa ut ur ett flygplan och sen inte vara säker på om fallskärmen överhuvudtaget sitter på ryggen.

Jag har nästan blåst bort idag. Virvelvindarna bosatte sig i tings trädgård och mitt hår ställde sig rakt upp i luften så fort jag gick utanför butiksdörren. Dessutom stod jag där ute och packade upp mögliga balinesiska bambustörar. Störigt.

Har inte varit så mycket folk i butiken idag förutom en busig liten pojke med ögon som lyste av "full-i-fan" och refererade till sig själv som förgrömmade unge. Och så mina fd svärföräldrar. Kändes lite märkligt...