Har en liten orolig känsla idag. Vet inte varför och det känns som den innefattar lego. Dumt.

Idag har jag haft en väldigt innehållsrik dag. Efter mycket klydderi och meck igår fixade jag till slut hundvakt åt lily. Fick pussla och fixa och dona, men med tillräcklig vilja går faktiskt allt.

Så äntligen var jag klar för avresa till Älmhult och intervju på skolan. Men eftersom anna är som anna är (ett stort förvirrat yrväder med en korg full av otur) så lyckades hon, trots anländandet till stationen i god tid, få tåget att köra utan henne... (Är ju inte första gången får jag tillägga)

Jag blev så knäckt så jag nästan började gråta där mitt på perrongen på malmö centralstation. Men sen tog jag mig i kragen och vägrade att ge upp. Gjorde mitt bästa att få tag på kontaktpersonen på skolan, men eftersom hon satt i intervjuer hela dagen så hade hon naturligtvis telefonen avstäng. Så jag hoppade på cyklen, susade tillbaks till värnhem, slängde mig i bilen medan jag ringde upp pappan för vägbeskrivning till Älmhult. Sen bar det av. Två timmars bilfärd utan radio.

Kändes efter denna morgon och gårdagens pusslande som om någon högre makt inte ville att jag skulle komma till Älmhult. Att det inte var meningen. Men jag vägrade!

Jag kom iallfall i god tid och hittade in till samlingssalen. Eftersom ingenting överhuvudtaget gick min väg idag så var det ju bara självklart att fick vänta i två timmar och blev den sista inkallade till det första av de två samtalen.

Här är dagens vändpunkt: Intervjun gick jättebra (enligt mig iallfall) och allt kändes väldigt rätt och riktigt. Jag fick intrycket av att de verkligen gillade mig och jämför jag mig med flera av de andra tjejerna där så anser jag mig ha en god chans. 260 sökande hade där varit. Vi var 60 som, utifrån våra personliga brev, blev kallade till intervju. Nu ska 30 stycken väljas ut. Så nu är det bara att vänta in resultatet som ska anlända i inboxen om ungefär en vecka. Spännande...

Efter en kvick veggoburgare på det lokala gatuköket körde jag de två timmarnas bilfärd tillbaks till malmö. När jag kom hem till gatan var jag så trött att ögonen var helt suddiga. Kastade i mig ett stort glas cola, gnuggade mig i ögonen och packade övernattningsbag för ett sista krafttag; biltur ut till landet och voffisen.

Nu är jag här, dödligt trött och aningen sockerhög. Somnar nog tidigt ikväll...

Denna veckan har varit ego-boost för mig. I torsdags frågade cykelreperatörmannen mig om jag skulle ta studenten och idag fick jag visa legitimation när jag köpte cigaretter. (Sen fnissade mannen i kassan och klämde ur sig ett spontant oj.) Anna, 18 going on 29. :)

I feel pretty, Oh, so pretty,
I feel pretty and witty and bright!
And I pity

Any girl who isn't me tonight...

Jag var hos legoboy igårkväll också. Han är nog den bästa människan jag någonsin träffat både inuti och utanpå. Han har så stort hjärta och så mycket empati och vänlighet att jag nästan blir förvånad. Han verkar inte ha ett ont ben i hela sin kropp. Och så är han så foxy ;)

Han har en annan bra egenskap som jag gillar väldigt mycket hos människor. Jag kallar det för show-and-tell. Människor som berättar och visar väldigt mycket om saker de tycker om, är stolta över eller har gjort. Man får en sådan bra bild av hur människor är då. Och han är bra. Självsäker och ödmjuk. <3

Lördag 5e juli, födelsedagskalas i Annas koloni! Kom kom kära vänner. Och köp mig en hellokitty våg ;)

Är jag besatt? Nä vaddå? Jag?

Efter en gårdag av duktighet belönade jag mig med en middag i god väns lag (Eva) på Debasers uteservering ätandes quesadillas, drickandes ljus öl och småpratandes om allt som är viktigt just nu.

Den fiffiga djn hade slängt ihop ett litet musikquiss, eller introtävling, för diverse intresserade mat och ölgäster. Enda problemet var bara att eva och jag (speciellt jag) inte är så väldans insatta i möllanmusikkulturen och kunde därför endast svara på en av de tio låtarna vi fick uppspelade för oss. Sjukt. Så därför gissade vi på meat loaf på alla punkterna. Utom på en där vi passade. 

Vi vann inte... 

Jag blir lite frustrerad att allt tar sådan tid. Jag kämpar ju tappert på med slipning och målning av utemöbler, men i denna blåsten är inte målning så lyckat. Det blåser bara ner skräp och fastnar i färgen. :( Bordet är helt klart iallfall. Och nästan helt klar med en fåtölj. Den andra är åtminstone färdigslipad. Sen är det bara soffan kvar...

Dessutom måste jag skrapa och måla fönster och sedan plantera mina balkonglådor med något tjusigt innan jag kan ge mig på insidan av huset med målning och mer sannering. Jag vill att det ska vara klart nu NU!!! Ibland önskar jag att jag kunde trolla! Jag vill ju flytta in alla mina ljuvliga möbler som jag planerat för så fint.

Förutom total ommålning i köket (vitt) ska svågern även hjälpa mig att byta bänkskiva. Och sen ska mina tre sommriga (fejkade) gräsväxter i limegröna glaskrukor få flytta in i fönsterkarmen. Kanske en liten spetsgardin med ;)

Även i rummet ska total ommålning ske (vitt) och in ska min bedårande vita ILVA stålsäng/-soffa in med ett blått lapptäcksöverkast och massa kuddar.

I taket ett sänghimmels-myggnät för att hålla oönskade gäster borta från anna när hon sover.

Träskåpet med glasfönster ska målas vitt och fyllas med fina fynd.

Mitt gamla runda miljögårdenbord med snirkliga järnben och vit sliten träskiva ska på plats med två vitmålade pinnstolar och den söta träsoffan som anna p hittade under en hög med trädgårdsdynor. Träsoffans dyna hoppas jag kan kemtvättas och räddas för den hade det sötaste ljusblå blommönstret. Lite spetsgardiner även här tror jag bestämt det blir och kanske enliten virkad duk och ännu mer sommargräsväxter och gamla oljelampor. På väggarna ska mina fina fynd från stugan få hänga kvar. Lite hötorgskonst och en underbart smaklös tavla med en vit pudel.

Hallen är inte uttänkt än. Måste komma på någon bra förvaringslösning för lek-å-spel och utedynor. Loppis nästa kanske? Måste även hitta mer saker med rosmönster på.

Låter det inte som en dröm, som en saga ;)