Here you come again
Just when Im about to get myself together
You waltz right in the door
Just like you done before
And wrap my heart round your little finger
Here you come again
Just when Im about to make it work without you
You look into my eyes
And lie those pretty lies
And pretty soon Im wonderin
How I came to doubt you
All you gotta do
Is smile that smile
And there go all my defenses
Just leave it up to you
And in a little while
Youre messin up my mind
An fillin up my senses

Here you come again
Lookin better than a body
Has a right to
An shakin me up so
That all I really know
Is here you come again
An here I go

Jag älskar älskar dolly parton. Jag fick mig en glad överraskning när jag efter att sista gästerna åkt hem smög mig upp med en tallrik lax för att få en stund för mig själv. Jag startade tvn och där framträdde fina lilla dolly i en livekonsert från 2002. Jag blev så rörd av hennes söthet så jag var tvungen att gråta en skvätt. Trots plastigheten i det yttre så talar och sjunger hon så jordnära och hjärtligt. Underbar utstrålning. Ödmjukhet. Jag älskar.

Anna är en tuff en när hon är ute och kör i lilla skruttibangbang. Här påväg till festdag del 2. Solen i ögat och vinden i håret. Oj vad det går!

Jag har spenderat min kväll med att äta solrosfrön, dricka juice, kolla lite tv, kramas med våfflan och skriva brev till min nye brevvän. Skitfestligt med brevvän! Jag ska passa på att hälsa till min nye vän.

Hej hej adjektiv A. *vink*

Här får du en bild också. Du verkar ju gilla sånna här :)

Solen och värmen idag har fått det att spritta till i hela lilla Annas kropp. Vår och sommarkänslorna kickar och vällust sprider sig i kroppen.

Jag var på stranden idag och hämtade sand. Jag fullkomligt älskar havet och stranden. Och hamnar. Hamnar är nog faktiskt det absolut bästa jag vet. Jag får en otroligt stor känsla i bröstet av frihet och obundenhet. En blå känsla.

Jag måste bo vid havet när jag blir stor!

Helt plötsligt ser jag sjukt mycket fram emot festen på lördag. Min pappas kusin och hans polska fru ska komma. Jag är helt övertygad om att hon är den levande förebilden till Jolanta (Göran and Jolanta) Jonsered. Ska bli svinkul!!!

"Ja å dann-inge harr varrit på tjerlekssemester"

Nu har äntligen sista gästerna gått hem. Phu vad tröttis jag är! Och det enda jag ätit på hela dagen är pastasallad, bullar och kladdkaka i små doser utportionerade på tusen tillfällen. Mår smått illa nu men är fortfarande lite hungrig, så jag ska gå ner och rota i skåpen. Måste balansera ut allt med lite "ordentlig" varm mat tror jag. Men med tanke på tröttheten så kommer denna ordentliga varma mat nog bestå av en micro-bakad potatis med något gäggigt i. :)

Men det är alltid kul att träffa släkten. Lily hade lekkompis i form av min gudmors golden Fanny, kidsen levde jävel och mostrarna blev lite salongsberusade. ;) Tror dock älsklings-saga borde må mer illa än jag nu. Hon avslutade festen ätande mjukost och kladdkaka och sköljde ner det med lite välling. Gott...

Imorgon jobb och sen uppladdning för festdag del 2. Men på lördag får jag nog ha vinaren till hands vid mina köksdutys. ;)

Att arbeta i en bebisbutik kan nog få vem som hellst att vilja hänga sig ibland. Bebisarna är hur söta som hellst (bara de håller käften haha) men mammorna är oftast sånna bölder i röven med sitt enorma daltande. Och detta är människor som själva föddes under 70 och 80 talet då det inte var så noga med saker och ting. Men nu är det noga. Och det finns en uppsjö av vetare som ska komma med råd och rön om vad som är bäst för bebisen. Nu ska det diskuteras vilken tjocklek och material man ska ha på kudden för att det ska vara rätt. Vilket material och märke man ska ha på nappen för att det det ska vara bäst. Om man ska ha fötter eller ej på pyjamasen och vad konsekvensen av detsamma blir. För mig är en kudde en kudde, en napp en napp och en pyjamas en pyjamas. Jag tror inte ungen dör om man väljer ett speciellt märke framför ett annat. Jag tycker att dessa föräldrar verkar växt upp bra på den tiden då det nog bara fanns en nappsort. Kan de inte bara se det själva och sluta med sitt daltande. Och det ska vara rosa till flickorna och blått till pojkarna och hujedamig om man hittar rätt mösstorlek i rosa till en pojke. KATASTROF!!! Han blir nog bög då!!!

Och till råga på allt tror de att bara för de har barn så blir de så mycket viktigare än andra och att de ska få lite mer hänsyn bara för de släpar på en barnvagn! Se bara på diskussionen om restaurangen på hansacompagniet där en mamma med barnvagn blivit nekad plats ute i vanliga restaurangdelen. De har löst det så genialt att de har en speciell barnvagnsdel med bättre plats, micro och sånt som människor med barn kan tänkas behöva. Och pga att hon blev nekad "den trånga" delen blev det ett jävla liv och tjaffs i press och prat om diskriminering. Själv tycker jag inte det är supertrevligt att klämma sig runt en parkerad barnvagn för att nå sitt bord och sedan få en boppe i huvudet eller en unge som vrålar när man ska äta lunch. Det är klart man ska få gå ut och äta/fika även med barnvagn men man måste ju själv ta lite hänsyn också. Men nog diskuterat om det.

Jag är sååå glad att jag bara ska jobba kvar där en månad. Då kan jag kanske gå tillbaks till att få en normal relation med vettiga barnföräldrar och undvika de jobbiga hemorrojderna.