Idag har jag haft en väldigt innehållsrik dag. Efter mycket klydderi och meck igår fixade jag till slut hundvakt åt lily. Fick pussla och fixa och dona, men med tillräcklig vilja går faktiskt allt.

Så äntligen var jag klar för avresa till Älmhult och intervju på skolan. Men eftersom anna är som anna är (ett stort förvirrat yrväder med en korg full av otur) så lyckades hon, trots anländandet till stationen i god tid, få tåget att köra utan henne... (Är ju inte första gången får jag tillägga)

Jag blev så knäckt så jag nästan började gråta där mitt på perrongen på malmö centralstation. Men sen tog jag mig i kragen och vägrade att ge upp. Gjorde mitt bästa att få tag på kontaktpersonen på skolan, men eftersom hon satt i intervjuer hela dagen så hade hon naturligtvis telefonen avstäng. Så jag hoppade på cyklen, susade tillbaks till värnhem, slängde mig i bilen medan jag ringde upp pappan för vägbeskrivning till Älmhult. Sen bar det av. Två timmars bilfärd utan radio.

Kändes efter denna morgon och gårdagens pusslande som om någon högre makt inte ville att jag skulle komma till Älmhult. Att det inte var meningen. Men jag vägrade!

Jag kom iallfall i god tid och hittade in till samlingssalen. Eftersom ingenting överhuvudtaget gick min väg idag så var det ju bara självklart att fick vänta i två timmar och blev den sista inkallade till det första av de två samtalen.

Här är dagens vändpunkt: Intervjun gick jättebra (enligt mig iallfall) och allt kändes väldigt rätt och riktigt. Jag fick intrycket av att de verkligen gillade mig och jämför jag mig med flera av de andra tjejerna där så anser jag mig ha en god chans. 260 sökande hade där varit. Vi var 60 som, utifrån våra personliga brev, blev kallade till intervju. Nu ska 30 stycken väljas ut. Så nu är det bara att vänta in resultatet som ska anlända i inboxen om ungefär en vecka. Spännande...

Efter en kvick veggoburgare på det lokala gatuköket körde jag de två timmarnas bilfärd tillbaks till malmö. När jag kom hem till gatan var jag så trött att ögonen var helt suddiga. Kastade i mig ett stort glas cola, gnuggade mig i ögonen och packade övernattningsbag för ett sista krafttag; biltur ut till landet och voffisen.

Nu är jag här, dödligt trött och aningen sockerhög. Somnar nog tidigt ikväll...

Denna veckan har varit ego-boost för mig. I torsdags frågade cykelreperatörmannen mig om jag skulle ta studenten och idag fick jag visa legitimation när jag köpte cigaretter. (Sen fnissade mannen i kassan och klämde ur sig ett spontant oj.) Anna, 18 going on 29. :)

I feel pretty, Oh, so pretty,
I feel pretty and witty and bright!
And I pity

Any girl who isn't me tonight...

Jag var hos legoboy igårkväll också. Han är nog den bästa människan jag någonsin träffat både inuti och utanpå. Han har så stort hjärta och så mycket empati och vänlighet att jag nästan blir förvånad. Han verkar inte ha ett ont ben i hela sin kropp. Och så är han så foxy ;)

Han har en annan bra egenskap som jag gillar väldigt mycket hos människor. Jag kallar det för show-and-tell. Människor som berättar och visar väldigt mycket om saker de tycker om, är stolta över eller har gjort. Man får en sådan bra bild av hur människor är då. Och han är bra. Självsäker och ödmjuk. <3

Efter en gårdag av duktighet belönade jag mig med en middag i god väns lag (Eva) på Debasers uteservering ätandes quesadillas, drickandes ljus öl och småpratandes om allt som är viktigt just nu.

Den fiffiga djn hade slängt ihop ett litet musikquiss, eller introtävling, för diverse intresserade mat och ölgäster. Enda problemet var bara att eva och jag (speciellt jag) inte är så väldans insatta i möllanmusikkulturen och kunde därför endast svara på en av de tio låtarna vi fick uppspelade för oss. Sjukt. Så därför gissade vi på meat loaf på alla punkterna. Utom på en där vi passade. 

Vi vann inte... 

Min dator är kajko och jag blir arg.

Igår försökte jag kolla på fotboll. Pga trötthet och två jobbdagar i sträck nattade jag över ute på landet och skulle där göra pappan sällskap i sverige/grekland matchen. Jag såg tio minuter. Sen sov jag. Fast jag vaknade precis i lagom tid för att öppna ögonen och se Zlatan göra mål. Duktig pojke.

Så ingen lego vare sig igår eller idag. :( Idag är han på lantisbesök hos modern. Får jag inte se honom imorgon så får jag abstinens!!! Får lukta på hans tröja så länge ;)

Jag fick min dagliga legodos ändå. Var förbi och drack lite rosé (Åhhh ljuva rosé) och tittade på när han donade i lägenheten. Han är ju så wunderbar att titta på så det hade jag kunnat göra hela natten. Var tyvärr dock tvungen att gå hem för det är jobbdag imorgon. Missade bussen och fick traska hela vägen till värnhem. Blev misstagen för en hora på industrigatan. Festligt. Hur många horor brukar vara ute och patrullera med en hund? Kinky.

Nu sova. Ska upp om några futtiga timmar... 

Jag ringde och frågade lego om han ville med och hänga i min koloni i eftermiddag. Han svarade "tack men nej tack" för han hade massa saker han var tvungen att göra. Då tänkte jag direkt: Jahanähä då vill han inte. Detta är ett artigt sätt att säga att han tröttnat. Men sen sa han "vi får göra det en annan dag". Och då blev jag lite lugn igen. Men så håller jag på hela tiden. Så fort jag inte träffar honom tror jag att nu har jag sumpat det. Jag är dingboll.

Jag har varit i favvoleksaksaffären idag tittat drömmande på kittyvågen och köpt lite leksaker till mig själv. Solglasögon a´la space-80tal, hjärtformade rosa korgar och en penna som boxas som dessutom lyser när man skriver. Oj vad jag ska skriva upp saker nu.

Bild på snyggebrillorna kommer givetvis :) (Jag köpte två par för jag blev så lycklig. Ett par gula och ett par röda. I´m gonna be the hotest girl on the beach!!)